I love Böjle

Käre David,

Oj oj oj, du anar icke! Lifvet på Koninklijk Conservatorium Brussel är inte likt det i Svearike. Vi har näppeligen tid att öfva på fvåra respektive instrument, viola da gamba e canto, då vi äro nödgade att exercera den fördömda solfègen! Veckan inleds med tre timmar hos Professor van der Cröjsen som drillar oss i skalor, intervall, rytmer, intonation, dirigering, a-vista läsning och icke minst att rabbla, snabbt och mekaniskt läsa, entonigt mumla, mässa, själlöst läsa do re mi fa sol la si. Vi förmår icke riktigt att vara själlösa, vi både svettas och skrattar en hel del, till skillnad från de duktiga flickorna som läser i en hastighet snabbare än ljudet. Detta leder i sin tur till att vi varken hör eller hänger med, varpå van der Cröjsen ironiskt kommenterar ”Well done Rebecca” eller ”Let’s adapt the tempo to the class”.

Metoder för solfège-övning

• Rabbla do re mi till sömns


• Läsa rytmer i reklampauserna till Prison Break (när teet dragit klart)


• Sjunga sopran- och altstämman samt spela på piano tenor och bas i Bachkoraler med längre avbrott för skrattanfall


• Skratta hysteriskt


• Laga mat


• Äta mat


• Smälta mat


• Skratta mer i försök att sjunga rätt do på rätt ställe


• Sjunga små och stora sekunder till sambos stora förtret


• Koka apelsinmarmelad

Resultat av solfège-övningar

• Högre BMI


• Magknip av allt skrattande


• Alltså längre liv


• Mycket god marmelad (men med en gnutta chilisåsburksmak)


• Oförmåga att höra skillnad på små och stora sekunder till sambos stora förtret


• Djupare insikt i vad Bach egentligen ville

V: (läsandes på överstigande kvarter upp och små terser ned) I torsdags var det så dags för delexamen i solfège, jag hade förberett med att göra harmoniläxan för första gången istället samt att svära ymnigt över de *^=(/%” rytmövningarna (do mi si fa sol la.. fan!). Det bara går inte att klappa tre mot två och läsa rätt på samma gång, jag hade aldrig lyckats med hela övningen. I rena förskräckelsen lyckades jag dock på provet och både jag och van der Cröjsen (timpani e cembalo senza sordino) blev chockade och förvånade. I rena ivern sjöng jag istället fel i intonationsövningarna och Bachkoralerna och Cröjsens ögonbryn lyftes ännu några centimeter. Ja ja, jag fick i alla fall grönt ljus vidare (plagal kadens) och kände mig gelukksalig i flera timmar ända till vår andra teorilärare, Bart Böjle, annonserade ett *¤)(/¤%#”** dictéeprov till veckan därpå (neapolitanskt sextackord).

R: Jag tycker inte om Meneer Böjle. Och han vet inte riktigt vad han ska tycka om mig. Eller svenska flickor överhuvudtaget. Jag tror att han är kär i mig, MON DIEU! I fredas hade vi lite diktétjafs och då skulle jag minnsann sitta brevid honom framför hela klassen, vid pianot. Först frågade han mig om jag visste vad tangenterna på pianot heter, ibland tror han att jag är helkorkad…. Nåväl, när diktén väl satte igång skrek han mig i vänster öra hela tiden, inte konstigt att jag hela tiden hörde på tok för stora intervall. Men ibland blev han kärleksfull och böjde sig ner över mig och skrev ner rätt melodi och sa, ”fyll nu i rytmen”. Jag tycker inte om Meneer Böjle. Han är även vår lärare i ”teori”. Där lyckas jag imponera på honom då jag faktiskt vet vad en gigue är. Plus mycket annat som han inte kan tex att Händel skrev italiensk opera och inte engelsk, som han är övertygad om ”men vadå, tänk på Messias….!” Jag tycker inte om Meneer Böjle, men han är definitivt kär i mig… gud hjälpe mig.

Syn på den belgiska folksjälen (del V)

Do re mi fa sol la si
Usch fy blä fan fuck och tvi!
”Vec kan har åt ta dag ar”
Tyc ker Cröjs’, vil ket virr varr
”Dan har tju go sex tim mar”
Di ci plin är hans korn knarr.
In te tänk a får vi här
Ah! Cir ku la tions be svär!
Ro bot flic ka upp skat tas
Mendegårinteviärjuintestöptaidenformen

Hö ra, skri va, pli ta ned
Ters, kvart, kvint, vi kan ej mer
”Skyn da skyn da, tänk ej, skriv!”
Bart Böj les im per a tiv.
“Hör ni in te, hör ni ej??
West Side Sto ry fan i mig!”
En ö ver sti gan de kvart
Ma ri a är, säg er Bart.
Ef fek tiv mås te man va’
Menvielevandeåkreativaåingamaskiner

Det horriblaste är att dom är datafreaks. Vår vän Böjle inviterar till övningar vid en sådan maskin, övningar som är att skriva ner vad man hör men datorn funkar inte hela tiden och då blir det fel och man får inte höra mer. Det är heller inte lätt att sätta en not på rätt plats, ddet blir mycket suddandes och hur gör man det då? Ingen vet… när man nåväl har prestrat en hel låt rätt och har helt misstappat sin musikaliska rundhet ska man skriva ut pappers satygggett. Fast det går förstås inte och männen i fiskboxen säger bara man får väl omgöra allt på en annan datamaskin. Och när man återvänder till datorns hemland som är ett rum 03 med svagfungerande handtag är datorn synnerligen avstängd och frustrationen i hjärtat av avsevärande storlek. Men tålamodet giver oss styrka att återgöra prövningen om igen igen om.

Syn på den belgiska folksjälen (del VI)

Stön

På återseende en annan dag
Vi o Re